De rödgröna samtalen står still, och nu gäller striden tjänstemän eller ministerposter. Medan partierna förhandlar om platser fortsätter riket att styras av former som ingen av dem har skapat. Det är värt att stanna vid.
Ekots granskning visar runt hundra krav på åtgärder mot brister i skyddet mot spionage, sabotage och terrorism, från Arlanda till elbolag och universitet. Problemet är inte bara rutiner utan en vana att tro att ingen ville oss något ont.
I morgon demonstrerar Ung vänster tillsammans med Revolutionär kommunistisk ungdom. Det är ingen slump utan en del av en lång historia. Ett samhälle som minns kommunismens offer kan inte rycka på axlarna.
Samma vecka som JO kritiserar Ivo för att olämpliga läkare får arbeta vidare i åratal vill myndigheten stänga ett boende för svårt sjuka barn av principiella skäl. Det ena felet är långsamhet och det andra stelhet, men de har samma rot.
Danmarks socialdemokratiska statsminister säger rakt ut att hon inte vill ha ett samhälle där kulturer ställs som likvärdiga, utan ett Danmark med en stark majoritetskultur. Att det låter djärvt i svenska öron säger mer om oss än om henne.
En fjortonåring släpps från häktet, en mamma döms för sin trettonårings elsparkcykel och en tonåring utreds för brott mot ett barn hon mötte i ett onlinespel. Tre olika fall visar samma sak: vi har glömt vem som ska fostra barnen.
Centerpartiet förhandlar vidare med Magdalena Andersson. Den borgerliga högern kan inte längre låta sin självbild hänga på ett mittenparti. Det som behövs är en egen idé.
En trasig kabel i Forsmark räckte för att fyra av Sveriges sex reaktorer skulle stå stilla samtidigt. Felet är litet. Det som gör det stort är ett elsystem som har byggts utan reserver.
På måndag väntas Centerpartiet ge besked om vilket ”totalpaket” partiet väljer. Men frågan som borgerligheten har skjutit framför sig i över ett decennium handlar inte om strandskydd, utan om vad det borgerliga Sverige vill bevara.